Transatlantiska äventyr

Tidigt på onsdag morgon klev jag på tåget mot Stockholm för att göra min hälsoundersökning för visumet. Från Sibyllekliniken hade jag fått ett mail med information om hur allt skulle gå till samt en lista på allt jag behövde ha med mig.

 

• Pass
• Fyra passfoton, svensk standardstorlek
• Underlag för gjorda vaccinationer
• Glasögon/linser (jag valde att ha glasögon på mig för att slippa ta ut linserna där)
• Tjocka plånboken eftersom både lungröntgen och läkarundersökningen skulle betalas på plats.

 

Jag började med att ta tunnelbana till Sophiahemmet där det var drop-in för lungröntgen. Jag fick fylla i personuppgifter och limma  fast ett av mina passfoton på en blankett, betala och gå vidare till nästa våning där väntrummet fanns. Väntetiden var inte alls farlig och snart var jag på väg därifrån med ett kuvert som innehöll resultatet samt en dvd som jag ska ha med mig i ett senare skede av visumresan.

Därefter följde dagens höjdpunkt nämligen lunch med Viktoria, min fina vän som jag träffar alldeles alldeles för sällan. Vi åt på ett mysigt litet ställe nära hennes jobb och pratade om allt som hänt i livet sedan vi sågs sist (vilket var ett par år sedan!). Lunchen var alltför kort, men det var roligt att ses i alla fall.

 

Dags för mig att ta mig vidare till Sibyllekliniken där jag skulle få träffa läkaren. Det finns förresten bara två kliniker i hela Sverige där den här hälsoundersökningen kan göras (Göteborg och Stockholm) och jag tänker mig att det har något att göra med att läkarna ska vara godkända av amberikanska ambassaden. Hur som helst var det knappt någon väntetid där heller. Först fick jag fylla i mina personuppgifter samt pass- och casenummer på en blankett och lägga i en plastficka tillsammans med resultatet från röntgen och de tre resterande passfotona. Efter någon minut fick jag följa med en undersköterska som tog min puls och blodtryck, mätte, vägde och kollade synen på mig innan hon visade mig till nästa väntrum längre in.

 

 

När doktorn ropade upp mig använde han mitt efternamn, vilket jag nästan missade, eftersom han var osäker på vilket av mina namn som var tilltalsnamn. Han noterade att vi hade samma födelsedag vilket var lite roligt, sedan lyssnade han på mina lungor, tittade i halsen och lyste i ögonen, testade mina reflexer på knäna och klämde och knackade på magen. Därefter fick jag svara på en väldigt lång lista frågor om min sjukdomshistoria, vänta medan han fyllde i alla mina vaccinationer på en ny blankett. Eftersom det är influensasäsong konstaterades att jag måste vaccineras mot det, men annars var allt i sin ordning. Jag gick till receptionen och betalade, och innan jag hunnit stoppa undan plånboken ropade vaccinationssköterskan på mig. Det måste varit en långsam dag för hon stod med sprutan i högsta hugg när jag kom in, vilket vi skojade lite om. Tur att jag inte är spruträdd!

 

Det allra sista var att gå några meter längre ned för gatan till klinikens labb och lämna ett blodprov innan jag tog mig tillbaka till tågstationen ungefär en halvtimme innan tåget hem skulle avgå. Kom in genom dörrarna här hemma litet efter 17:00 så det var en riktig heldag!

 

Nu är det bara att rulla tummarna och vänta på intervjudatum från ambassaden. Alla dokument jag ska ha med dit har vi redan ordnat med, förutom ett intyg som David ska få från sin chef.