Min K1-visumintervju
Dagen började med en busstur till tågstationen varifrån jag skulle vidare till Stockholm. Anlände i huvudstaden några minuter efter 8:00 och kunde ta en stund att koppla av på stationen. Sedan letade jag upp bussen som skulle ta mig till ambassaden, hållplats Ambassaderna så det kändes väldigt lugnt. Jag kom fram till ambassaden och ställde mig i kön bakom den gula markeringen vid klockan 9:00. Gott om tid till min bokade intervjutid 9:30.
Det var ganska mycket folk där, flest var i den röda busskursliknande kön för non-immigrants, men jag behövde inte vänta så farligt länge på att få gå igenom säkerhetskontrollen. Vakten vinkade fram mig och bad att få se mitt pass. Han letade upp mitt namn på en lista, checkade av och bad att jag höll upp min väska så han kunde titta ned i den. Av med jackan, snurra runt och visa skosulorna för vakten innan jag blev insläppt i det lilla huset där de hade en likadan procedur som på flygplatser. Min mobiltelefon och hörlurar checkades in i en liten låda och jag fick en nummerlapp för att kunna hämta ut dem igen när jag var klar.
Väl inne kunde jag gå direkt till lucka 7 eftersom det inte var någon där när jag kom dit. Fick stå och vänta där kanske tio minuter innan det kom en kvinna som bad om att få mitt pass och bad mig sätta mig ned och vänta på att mitt namn skulle ropas upp. Och om jag väntade! Nära en timme senare ropades mitt namn och jag fick gå tillbaka till samma lucka för att ge en annan kvinna diverse dokument som hon efterfrågade - det som stod med på checklistan. Hon frågade när och hur vi först träffats, när vi sågs sist och när vi förlovade oss. Sedan bad hon mig sitta ned och vänta på att mitt namn ropades upp för den riktiga intervjun.
Den gången behövde jag inte vänta så länge, tio minuter kanske, och jag var så glad att jag tagit med en bok att läsa. När mitt namn ropades upp fick jag gå till en annan lucka, läsa en ed om att tala sanning, lämna mina fingeravtryck och svara på samma frågor om hur vi träffades samt berätta vad jag föll för hos David. Sedan berättade mannen på andra sidan glaset att vi var godkända och att de kommer skicka ett tjockt kuvert med vår ansökan samt allt vi kompletterat med, som jag absolut inte får öppna, mitt pass och ett papper med instruktioner om en till två veckor.
Strax efter klockan 11:00 vandrade jag lycklig och med darrande händer ut från ambassaden.Nu är det värsta gjort! Hurra! Jag hade verkligen inte behövt vara så nervös.