I Amerikatt
Här har jag minsann inte skrivit på länge så det är väl på tiden!
Flygresan från Stockholm till New York var lugn och skön. Jag höll mig sysselsatt med diverse pyssel och filmer eftersom planet skulle landa 20:00 och det kändes nödvändigt att jag inte somnade på flyget då det skulle vara närmare läggdags när jag kom fram till mitt hotell.
Väl på flygplatsen fick jag stå i en ovanligt långsam kö för att komma fram och visa mitt pass och lämna över kuvertet från ambassaden som jag inte fått lov att öppna. Mannen som faktiskt fick lov att öppna det hade problem med uppgiften och vi skojade lite smått om inbrottssäkra kuvert. När han gått igenom alla papper som fanns däri, vilket tog ca 10 minuter, eskorterade han mig till ett litet rum med stora fönster där jag fick sitta och vänta tills mitt namn ropades upp. De som jobbade där fyllde i mitt namn och passnummer på datorn så att jag ska "finnas i systemet". Så snajsigt är det att byta hemland förstår ni!
Jag fick tillbaka mitt pass och promenerade länge för att komma dit där flygtransfern väntade för att ta mig till hotellet. Det var kallt och jag var glad att jag envisats med att resa i min jacka hemifrån. Hotellet kom jag till vid 23:30 och fick sova några timmar innan det var dags att ta sig tillbaka till flygplatsen klockan 4 på morgonen. Sömnbristen märkte jag knappt av för jag var ju på väg till min älskling! När jag kom fram var det så skönt att veta att vi äntligen ska få vara i samma land!
Då det knappt går att andas i det här landet utan ett SSN (social security number) såg vi till att ta oss till ett kontor och ansöka om det redan nästa dag. Skrev ut mitt inresedokument, i-94, och såg till min fasa att de glömt en bokstav i mitt ena mellannamn! Dokumentet stämde alltså inte med mitt pass! Som tur var fick vi en väldigt hjälpsam kvinna på socialkontoret som gjorde allt i sin makt för att kunna justera flygplatsmannens misstag - hon var riktigt arg på dem - och det slutade med att ansökan skickades iväg i fel namn tillsammas med ett meddelande om att det skett ett misstag. Vi fick åka hem för att från vår ände försöka få mitt i-94 att visa rätt namn, och den hjälpsamma damen skrev ned sitt namn och nummer åt oss så vi har någon att vända oss till om det blir framtida strul.
Enligt regelverket, samt kvinnan jag fick tag i när jag ringde mitt närmsta kontor, skulle jag behöva ta mig till min närmsta CBP Deferred Inspection Site och ha med mig mitt pass för att få det ändrat. Det tyckte jag lät idiotiskt för felet var att det stod Mari istället för Maria. En bokstav fel. Så jag ringde helt enkelt runt tills jag fick tag i någon som gick med på att ändra det åt mig över telefon. Tydligen är det så att informationen läses in automatiskt från passet, och det finns en gräns för hur många symboler som läses in.
Ska du flytta till USA och har flera eller ett långt mellannamn, se till att du får se så det ser rätt ut innan du lämnar det lilla inglasade rummet. Bespara dig besväret att få det justerat i efterhand.
Nästa steg på resan är att ansöka om att ändra min status och ansöka om greencard, för nu är vi minsann gifta! För den intresserade ser ansökningsprocessen ut ungefär såhär. Jag vet för övrigt inte hur jag skulle klarat mig utan visajourney. Nog för att David är lugn, men så som jag är känns det bra att kunna prata med andra i samma situation och söka efter svar på frågor som någon före mig säkert redan ställt.