Bane
Igår begravde vi en kär vän, en mycket klok och trofast sådan. Bane hade varit krasslig under en tid och ville inte äta. Nog för att han var en gammal hund, men det kommer ändå som en chock när livet tar slut. När jag först flyttat hit, innan jag riktigt visste vad jag skulle göra hela dagarna, var han min vän som alltid hade tid. Sahani var förstås också med, men nu är han ensam hund här och det märks att han saknar sin vän.
Bane, du fattas oss.
Veterinären skickade ett kondoleanskort med två fina dikter, varav en jag tänker dela här:
Pawprints left by you...
You no longer greet me, as I walk through the door.
You're not there to make me smile, to make me laugh anymore.
Life seems quiet without you, you were far more than a pet.
You were a family member, a friend - a loving soul I'll never forget.
It will take time to heal - for the silence to go away.
I still listen for you, and miss you every day.
You were such a great companion, constant, loyal and true.
My heart will always wear, the pawprints left by you.